Första studentveckan

barnesKänns riktigt spännande att jag är igång med studierna nu. Har ju läst lite kurser här och var både på grund- och avancerad nivå, men att plugga igen och att vara tjänstledig på heltid känns riktigt lyxigt. Ser fram mot att kunna utvecklas, men även reflektera och fördjupa de kunskaper som jag har.  Att kunna göra något vettigt av tiden vi är här i Atlanta är ju också bra och dessutom en nödvändighet – vara hemma på heltid är ju inte riktigt min grej.

Att vara distansstudent ställer nog en hel del krav på disciplin och än så länge går det riktigt bra att avsätta tid. Men det är skönt att byta arbetsmiljö och i och med att Jonny också jobbar hemifrån delar av tiden så åkte vi idag in till Barnes & Nobles och satt där och jobbade tills att vi skulle åka och hämta Isak på skolan. Där kommer vi nog spendera fler dagar.

 

Kallare i luften

IMG_1192

Denna vecka har vädret varit lite kallare. På morgonen har det endast varit 71-72 F (cirka 22 grader) och på den lokala väderleksrapporten pratar de om att det känns som höst i luften, även om temperaturen ska vända upp i slutet av denna vecka.  När man går ut till bilen på morgonen så känns det onekligen lite kallt. Här ser ni parkeringsdäcket utanför vår lägenhet.

Men under denna sommar i Umeå så vet jag inte om jag var med om mer än ett handfull dagar som temperaturen var 22 grader eller mer – ja, knappt över 19 grader. Och där är ju definitivt hösten på ingång. Även om det ser härligt ut med höstbilder hemifrån så njuter jag gärna lite längre av sommaren.

Nu när vi har anpassat oss efter det varmare vädret så känns det lite kyligt med 72 F. Hur som helst har det varit väldigt skönt att få lite härlig värme och vädret nu är ju inte heller så dumt…

På tal om väder är det ju däremot riktigt hemskt väder i Texas, som ni säkert har sett att det rapporteras om (här är det nästan allt som nyheterna rapporterar från). Regnet fortsätter att ösa ned och de måste öppna vattendammar för att inte de ska brista. Det känns lite obehagligt när en storm kan komma in så snabbt utan någon större förvarning.

Det går bra nu

Fast cashen rullar mer ut än in 🙂 Annars så har vi hunnit med att ansöka om ett Social Security Card (ja iaf Jonny) jag fick i alla fall ett denial om Card. Så med det i mina händer kunde jag åka till DDS, Georgia Department of Driver Service. Hade med mig alla papper från immigrationen, men ändå innan man kan få ett körkort på riktigt i Georgia så måste Immigration kolla över mina dokument och dessutom måste jag också ta ett driving test. Vi har också beställt tvättmaskin och torktumlare så att vi äntligen kan tvätta utan att fara iväg med kläderna. Dessutom så har vi nu fått tag på en ny bilförsäkring! Yeah!

Många myndighetskontakter har det varit och amerikanska myndighetstjänstemän är inte alltid så serviceinriktade, men plötsligt händer det. Mannen som jobbade på Social Security Administration (som utfärdar kort)  var jättetrevlig och det slutade med att vi fick massa restaurangtips efter Beltline knappast vad vi förväntade oss – men trevligt i alla fall.

Vilken dag…

21081698_10155139808986185_1415359043_o

Jaja… alla dagar kan ju inte vara på topp. Men just när man börjar känna att man har saker under kontroll att man får tid för lite vardag – då plötsligt händer det. När den nyttiga granolan jag skulle ätit till frukost brändes i ugnen och det istället blev bränd granola så tänkte jag inte på att det var det första tecknet på en dålig dag. För vem kan egentligen lyckas på första försöket i en gasugn  – den är helt omöjlig att baka i vilket jag vet sedan vårt tidigare år i USA.

Men detta var bara starten på en dålig dag, försäkringsbolaget (som vi äntligen fått…) ringde och sa att de säger upp försäkringen från och med den 6:e september på grund av att vi inte har någon kredithistoria… Så nu måste vi jaga ett nytt bolag.

Dessutom var vi ned på banken för att ordna ”secured credit card” ett kreditkort där man betalar en deposition som sedan utgör taket man kan handla för – men i alla fall en början på att bygga upp en kredithistoria. Men detta gick inte att göra innan vi har något social security number, så då ändrade vi snabbt kurs samlade ihop de dokument vi behövde och skulle åka ned till stället som hanterar social security nummer.  Det visade sig dock att de enbart hade öppet mellan 9-12. Nu funderar vi på om vi ska hålla oss till vår ursprungliga plan och fara och se baseball, men kanske är det lika bra att lägga sig och sova och vakna upp till en bättre dag?

Livet kan inte alltid vara på topp… men som Forest Gump sa:
“My mom always said life was like a box of chocolates.
You never know what you’re gonna get.”

Så lite uppmuntran och hejarop vore trevligt!

Lite kul att känna till förövrigt är att Forest Gump som utspelas i södern är till stora delar inspelad här i Georgia –  i vackra Savannah.

 

Total eclipse i norra Georgia

Eftersom det har varit ett bälte över USA med solförmörkelse så har det varit mycket fokus på det under sista veckan. Hotell och campingplatser i norra Georgia och övriga ställen där det var en total solförmörkelse har varit utsålda sedan länge. Dessutom i och med att det bara var 1,5 h norr om Atlanta det var total solförmörkelse så var det många som åkte iväg på dagsturer – även om det varit långa bilköer in och ut från dessa mindre orter.

I Atlanta så var det en 90 % solförmörkelse, men vi passade givetvis att se den. Klockan 2.37 pm så var den som mest täckt. Det är ju ganska häftigt, även om det bara var ett par år sedan som det solförmörkelse i Umeå. Det som var olikt här var att temperaturskillnaden märktes tydligt eftersom det här är högsommar. Kanske borde vi åkt upp till bergen i norra Georia?

Nu har Klara anlänt

När man börjar ha vuxna barn i familjen så är det lite oklart hur mycket man kommer att få se dem, men nu har Klara kommit hit och ska stanna här tills i början av oktober. Eftersom Isak bor i ett extra rum, ett umgängesrum här i anslutning till vardagsrummet, här kallas det för ”den”, så har Klara fått ta det andra sovrummet. I torsdagskväll så hämtade vi upp henne på Atlanta Hartsfield Airport. Eftersom Atlanta har världens största flygplats så är det alltid lite pirrigt att köra där, men den är ganska välorganiserad. Eftersom Jonny hade kunnat lifta med en annan professor till flygplatsen så kunde jag förbereda mig på en snabb upphämtning.

De har en pick-up lane som beror lite utifrån vilken terminal man landar på. Gemensamt är att man inte får stå där mer än ett par minuter för då kommer säkerhetspersonal och säger till. Så det gick smidigt.

På vägen hem så stannade vi på Fellinis för en pizzaslice. Här finns det alltid iste att köpa som ett betydligt nyttigare alternativ än läsk, i alla fall om man gör som jag och tar osötat iste.

I fredags kom den säng som vi beställt åt henne, tyvärr hade Amazon missat leveransbeskrivningarna och ställt in sängen i det gemensamma postrummet. Aningen för stort paket för att de skulle vilja ha det där. Och det var tyvärr inte bara stort utan tungt. men det löste sig på bästa sätt när någon annan hyresgäst tagit fel paket och de bar sedan upp det till oss. Nu återstår bara att jag och Klara ska skruva ihop sängen.

Åter till Isaks rum så fungerar det utmärkt som ett rum även om det man märker att det är lite speciellt på att han har persienner på glasdörrarna ut till vardagsrummet.  Jag tycker nog ändå att det är det mysigaste rummet.

Leasingbil på plats

IMG_8346

Äntligen har vi fått klart med en leasingbil (även om vi väntar på en Mitsubishi Outlander), men just nu kör vi runt i en mindre Hyundai nånting… Att ha bil är ett nödvändigt ont här i Atlanta. Även om det numera börjar finnas cykelfiler så är bilarna så ovana cyklister och kör snabbt så jag skulle i alla fall inte våga cykla. Det är hur som helst intressant att det i alla fall är på väg in mer cykeltrafik i en sådan storstad som Atlanta.

Men vi får vara nöjd att vi kan klara oss med en bil eftersom vi bor ganska nära en Martastation (pendeltåg) så Jonny kan ta tåget till jobbet. Bilen är en av de största utgifterna under detta år, men genom att vi nu korttidsleasar har vi i alla fall fått ned utgiften något. Men återigen var det ju det här med att vi inte har någon kredithistoria, ingen försäkringshistoria och inget social security nummer. Jag är ändå så glad för att vi kunnat få detta innan vi har något Georgia id. För att ta amerikansk körkort måste vi nämligen skaffa social security nummer först (eller ett intyg på att vi inte får det), men för att få det behövde vi först ha träffat Georgia State University och vänta en vecka efter detta möte för att vår information ska nå de statliga myndigheterna här.

Ett alternativ hade varit att långtidshyra från något biluthyrningsföretag, det har blivit ganska populärt här i USA. Men vårt problem är att vi då inte hade kunnat teckna en försäkring, utan varit i händerna på deras dyra försäkringspremier. Ett annat alternativ hade varit att vi, som förra gången vi bodde här, köpt en bil som vi skulle sälja när vi åkte. Men här i Georgia måste man numera ha Georgia körkort innan vi kan köpa en bil, dessutom måste vi sälja några veckor innan avfärd och dessutom har man en stor värdeminskning under året.

I helgen ska vi alltså börja fylla i pappren om Social security nummer, men det tar förmodligen ett tag att få det på plats. Och sen måste vi ta oss upp till körkortsstället för att ta ett Georgia körkort. Så nu förstår ni varför jag är glad att vi ändå fått det att fungera med försäkring och bil – även om vi skulle kunna köra en lyxbil för samma pengar om vi bara hade lite historia och några nummer.

Och ja, på bilden ser ni bakdelen av bilen.  Bilden tagen av Jonny som körde vår hyrbil på vägen tillbaka från Sandy Spring där vi just hämtat leasingbilen.