När ett nummer blir ett ansikte

Skärmavbild 2018-06-01 kl. 15.10.58

Nästan varje dag, eller i alla fall varannan dag, så vaknar man upp till lokalnyheterna som berättar om att en ung svart man har blivit skjuten – ofta till döds. Jag har svårt att vänja med de här fruktansvärda nyheterna som oftast sker i något annat område än jag själv bor och ännu längre från – de nästan helt vita – förorterna uppe i norra Atlanta.

Idag blev helt plötsligt ett nummer ett ansikte. Helt plötslig var det inte bara en ung människas liv som hade blivit ihjälskjutet utan någons barn. En person som jag hade suttit och skrattat med några dagar tidigare och pratat om hennes barn – en som var i samma ålder som Sebastian som just flyttat hemifrån, någon i Klaras ålder, en i Isaks ålder och sen en liten sladdis på 7 år, som såg upp till sina brorsor och helst spenderade tid med dem. En person som avgudade sina barn men tyckte att det var skönt att de blev äldre och speciellt att college tuition var avklarade för två av barnen.

I tisdags träffade jag henne för första gången i mitt liv. En tjej i min ålder med snygg still och rolig humor. Att hon dessutom var ärlig med vilka glasögonbågar som satt bra och vilka som inte satt bra uppskattade jag mycket, för det kändes inte amerikansk.  Att köpa mitt livs första riktiga glasögon är personligt för mig och jag behöver gå till någon som förstår sig på det. Nu var det kanske inte en slump att jag gick till henne utan efter en grundläggande googling så fanns det en glasögonaffär som hade 4,7 i betyg (av 5,0) och över 1000 reviews – alltså inte vanligt här där ofta de kritiska recensionerna hörs mest.  Och efter att ha provat nästan alla dambågar i affären så hittade jag tillslut ett par som jag trivdes med. På eftermiddagen kom även Jonny med in för att vara ett sista smakråd och vi satt och pratade och skrattade.

I morse när jag skulle beställa glasögonen fick jag höra vad som hade hänt och att hon nu stod i färd med att begrava sin son. Kan inte ens föreställa mig vilken bottenlös sorg hon måste gå igenom. Och jag kan inte förstå varför skjutvapen finns i sådana mängder här, att en ung människa lagligt kan köpa ett skjutvapen när de inte har rätt att köpa en öl på en restaurang. Och jag kan inte förstå hur man inte arbetar för att färre unga – speciellt unga svarta män – ska dödas av skjutvapen.

Eller i stil med det som Jay Z sa på konserten i höstas om jag kommer ihåg det rätt: ”It’s not about a white child, or a black child. It’s about a human – a child.”

All (Black) lives matter!

Skafferirensning

33036782_10155903196041185_4929569965482180608_n5 veckor kvar tills vi flyttar ut från lägenheten och ytterligare 2 dagar till innan vi åker tillbaka till Sverige. Då har nämligen våra 11 månader här i USA passerat. Så under en period har vi ägnat oss åt skafferirensning. Att försöka tömma så mycket som möjligt innan vi åker hem. Eftersom vi ägnade oss åt skafferirensning även hemma i Umeå innan vi skulle hit så är vi väl bekanta med detta.. Det finns några kombinationer som jag uppskattar exempelvis att ta några ingredienser och göra någon mat av detta eller använda upp en huvudingrediens. Idag blev det två stycken veganska chiligrytor: en med sojafärs och kidneybönor och en på linser och kidneybönor. Dessutom gick det åt ett par burkar med pressad tomat och krossad tomat: Jag följde detta recept på Lime och bönchili med lite inspiration från denna chili. Supergott hur som helst! Med sallad, lime och koriander och lite ris. Och varför gör jag då två stycken veganska chili? Jo, Isak är inte superförtjust i linser och lök och vi är inte superförtjusta i sojafärs…

I övrigt har det blivit mycket skafferirensning. Oftast olika maträtter som vi lagat till men även matbröd och lite fikabröd som Isak haft med sig till skolan.  Eftersom jag ändå tycker jag är duktig på att laga mat så kommer skafferirensningen fortsätta ända tills jag bara har några få ingredienser kvar i skafferiet. Synd bara att skafferirensningen inträffar samtidigt som man vill hinna med och äta sig igenom de restauranger som vi inte hunnit med.

 

Snabbtvätt utan krusiduller

32503697_10155888886231185_8513495594449240064_n

När de flesta saker tar oerhört mycket längre här i USA så går vissa saker supersnabbt, exempelvis biltvätt. På vägen hem från Isaks skola passerar vi en Car Wash Express. En riktigt bra och snabb biltvätt. 4 dollar för en maskintvätt är inget att bråka om, speciellt inte när det ingår att använda dammsugare efteråt.

Eftersom vi hyr/korttidsleasar bilen så kör jag billigaste möjligaste för 4 dollar för vem behöver egentligen bright and shine?

En kopp kaffe

32440432_10155890099456185_5797789770348232704_nTänk att en kopp kaffe kan betyda så mycket, speciellt när jag kunde plocka fram ett sparat paket Gevalia som fina Linnea kom med när hon var här och hälsade på. En kopp kaffe är min lyx i vardagen och speciellt lyxigt när det är en svensk rostning. Och eftersom det idag är en pluggdag så behövs verkligen en kanna med Gevalia pressokaffe.

Även andra besökare har varit snälla att inhandla godsaker som svenskt kaffe, kryddor och choklad/godis, som vi har kunnat ransonera av under detta år. Det betyder mycket – tack snälla!

On the road again: 6 km på två timmar

31947205_10155870017886185_325089270089908224_n.jpg

I helgen har vi varit ute på en liten roadtrip upp till Raleigh North Carolina – denna gång var det en liten ovanlig resa eftersom barnen skulle delta på en badmintontävling. Vägen hem blev dock väldigt lång då en olycka gjorde att båda filerna av I-85 var avstängd under en dryg timme, men eftersom att det byggdes upp köer så blev vi över 2 h försenade. Oerhört frustrerande. Speciellt frustrerande eftersom jag började se på GPS att det var lite strul, och det såg ut som att vi skulle kunna bl 15 min försenade och var precis i valet och kvalet att ta av en avfart innan och köra en omväg. Tyvärr gjorde jag inte det och precis när det var försent så kom beskedet att vägen framför var helt avstängd. Finns inte tyvärr mycket att göra och då känns 5 km till nästa avfart väldigt länge, speciellt när bensintanken börjar minska i snabb takt. Nåja, det var ju faktiskt oerhört mycket mer synd om de som hade haft den allvarliga krocken.

Badmintontävlingen gick inte heller speciellt bra. Klaras dubbelpartner råkade få i sig jordnöt och fick åkas akut till sjukhuset. Isak åkt ut i första matchen men vann i alla fall B-finalen. Överlag tycker jag att det är ett ganska bra system med utslagstävlingar när de kombinerar med B-final.  Kanske något som Sverige borde ta efter?

 

Inte alltid en dans på rosor att vara heltidsstudent

Ja, men jag vet… jag hade inte tänkt skriva det här för på något sätt på de flesta bloggar brukar det vara början till slutet… eller kanske rentav slutet, men nu kommer det: Jag har inte hunnit med att skriva blogginlägg, men nu ska det bli bättre 🙂

Att vara heltidsstudent på ett magisterprogram helt online är faktiskt bra, men det är inte alltid en dans på rosor att vara heltidsstudent. För nu har vi haft en jättehärlig vår med massa besök från Sverige och hunnit med att få umgås med dem (det kommer inlägg framöver om det… eller så kommer det inte 😉 ). Nackdelen är ju att det är lätt att hamna lite efter och det är detta som jag får ta konsekvenserna av nu. Eftersom kursintroduktionen har varit lite otydlig, eller rättare sagt extremt otydlig, så gick det upp för mig att hemtentan och uppgiften måste vara inne redan på torsdag (dagen för kursavslut), under kursens gång har de pratat om att man kan lämna in det när man vill och som stoppdatum stod det den 31/12. Så det har bara varit att kavla upp ärmarna och sätta högsta hastighet.

Satt igår fram till 00.30 och började kl. 8.30 med hemtentan som jag jobbade med fram till lunch (en smoothie) och jobbade ett tag till. Belönade mig med en 25 min kortpromenad i parken. Satte mig och skrev på bloggen. Men nu blir det att jobba mer med uppgiften, tänkta belöningar blir en till promenad i parken eller yoga/Rowbarre om det hinns med. I extremfall finns alltid den där Magnumglassen i kylen… ja, jag vet… men nu snackar vi extremläge.

Men nu har jag ett utkast till hemtentan och ska ägna resten av dagen med att få in  lite mer referenser på uppgiften så arbetar jag riktigt hårt nu så kommer jag till imorgon ha kompenserat för en svag inledning.

 

Dag fylld med energi!

Buckhead-Peachtree-Heights-East-Duck-Pond-DuckPond-Buckhead-Neighborhood-Atlanta-GA724

En sådan härlig dag! Den känslan började redan när jag öppnade ytterdörren och möttes av härlig skön värme. Att sedan resan till kiropraktorn tog 2 minuter istället för 6-7 minuter, spädde på känslan att detta är en bra dag. En lunch med en gammal granne från Kenlock place var så trevlig! Att åren har rullat på sedan vi borde här förra gången har vi fått känna på vid många tillfällen, bara en sådan sak som att Klara nu är 20 år och när vi reste hem var hon 3,5 år. Eller att vår granne som då var något år över 50, nu har hunnit fylla 70 år…  Efter 2,5 timmes lunch hade vi hunnit avverka en hel del intressanta samtalsämnen.

På vägen hem beslöt jag mig för att köra förbi Duckpond i Peachtree Heights för att se om Sally Burge var hemma. Hon är mamma till en av Sebastians kompisar, och trots att vi nu varit här i över 8 månader har vi inte hunnit träffats. Men jag har inte haft någon aktuell telefon eller mejl till henne. Så när jag såg att en bil stod på uppfarten stannade jag och gick och ringde på dörren. Inte något man riktigt gör här i USA, men kände att det här var ju en så bra dag så det fanns inte så mycket att förlora. Så kul att träffa Sally, men efter att ha snabbpratat i 1 timme så var jag tvungen fara och hämta Isak på skolan.

Att dessutom Azaleorna har börjat blomma är ljuvligt. För att göra dagen ännu mer komplett så tog vi en promenad i parken och satt ute och njöt av det fina vädret, 25 grader och väldigt ljummet ute. Nu är det bara att behålla den där känslan och få en lika härlig dag imorgon.