När ett nummer blir ett ansikte

Skärmavbild 2018-06-01 kl. 15.10.58

Nästan varje dag, eller i alla fall varannan dag, så vaknar man upp till lokalnyheterna som berättar om att en ung svart man har blivit skjuten – ofta till döds. Jag har svårt att vänja med de här fruktansvärda nyheterna som oftast sker i något annat område än jag själv bor och ännu längre från – de nästan helt vita – förorterna uppe i norra Atlanta.

Idag blev helt plötsligt ett nummer ett ansikte. Helt plötslig var det inte bara en ung människas liv som hade blivit ihjälskjutet utan någons barn. En person som jag hade suttit och skrattat med några dagar tidigare och pratat om hennes barn – en som var i samma ålder som Sebastian som just flyttat hemifrån, någon i Klaras ålder, en i Isaks ålder och sen en liten sladdis på 7 år, som såg upp till sina brorsor och helst spenderade tid med dem. En person som avgudade sina barn men tyckte att det var skönt att de blev äldre och speciellt att college tuition var avklarade för två av barnen.

I tisdags träffade jag henne för första gången i mitt liv. En tjej i min ålder med snygg still och rolig humor. Att hon dessutom var ärlig med vilka glasögonbågar som satt bra och vilka som inte satt bra uppskattade jag mycket, för det kändes inte amerikansk.  Att köpa mitt livs första riktiga glasögon är personligt för mig och jag behöver gå till någon som förstår sig på det. Nu var det kanske inte en slump att jag gick till henne utan efter en grundläggande googling så fanns det en glasögonaffär som hade 4,7 i betyg (av 5,0) och över 1000 reviews – alltså inte vanligt här där ofta de kritiska recensionerna hörs mest.  Och efter att ha provat nästan alla dambågar i affären så hittade jag tillslut ett par som jag trivdes med. På eftermiddagen kom även Jonny med in för att vara ett sista smakråd och vi satt och pratade och skrattade.

I morse när jag skulle beställa glasögonen fick jag höra vad som hade hänt och att hon nu stod i färd med att begrava sin son. Kan inte ens föreställa mig vilken bottenlös sorg hon måste gå igenom. Och jag kan inte förstå varför skjutvapen finns i sådana mängder här, att en ung människa lagligt kan köpa ett skjutvapen när de inte har rätt att köpa en öl på en restaurang. Och jag kan inte förstå hur man inte arbetar för att färre unga – speciellt unga svarta män – ska dödas av skjutvapen.

Eller i stil med det som Jay Z sa på konserten i höstas om jag kommer ihåg det rätt: ”It’s not about a white child, or a black child. It’s about a human – a child.”

All (Black) lives matter!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s